![]()
Allergi hos barn kan utlösas vid kontakt med allergiframkallande ämnen i vår miljö. Det kan till exempel vara pälsdjur, pollen och födoämnen.
Pricktest kan visa om ditt barn är allergiskt. Kontakta vården om ditt barn har allergiska besvär.
Varför vissa barn utvecklar allergi och andra inte förbryllar fortfarande forskare. Idag vet man att ärftlighet har stor betydelse och att rökning kan öka risken, liksom att amning i vissa fall kan fördröja att ett barn utvecklar allergi.Ett barn, vars båda föräldrar har svår allergi, har dubbelt så stor risk att bli allergisk jämfört med andra barn. Om ett barn är känsligt för ett speciellt ämne kan det antingen bero på en allergi eller en överkänslighet. Besvären brukar vara störst vid allergi. Vid allergi går det att ställa diagnos, behandla och förebygga problemen på ett annat sätt än vid överkänslighet.
De vanligaste symtomen på allergi är luftvägsbesvär, eksem, nässelutslag och magbesvär.
Av alla personer i Sverige som har allergi är 40 procent allergiska mot pollen, även kallat frömjöl. Det är pollen från lövträd och gräs som är de vanligaste orsakerna till pollenallergi. Ett barn med pollenallergi kan ha besvär från tidig vår till sen höst på grund av att växterna blommar vid olika tidpunkter.
Vanliga tecken vid pollenallergi är snuva och irriterade, kliande ögon, ibland också astma. Pollenallergi kan även ge nässelutslag i form av kliande röda utslag på kroppen.
Den vanligaste pälsdjursallergin är allergi mot katt. Katten har allergiframkallande ämnen i pälsen, i saliven och i urinen. Dessa ämnen förflyttar sig lätt med luften och kan därför spridas till miljöer där det inte finns pälsdjur. Det gör att mycket känsliga barn känner av sina allergier även i miljöer utan pälsdjur, som på dagis och i skola.
Vanliga tecken vid pälsdjursallergi är problem med luftvägarna, som astma och snuva. Andra tecken kan vara rinnande och kliande ögon, samt nässelutslag vid direktkontakt med ett pälsdjur.
Födoämnesallergi betyder att barnet inte tål viss mat, det kan till exempel vara ägg, jordnötter, fisk eller mjölk. Oftast är det proteinerna i maten som orsakar allergiska besvär.
Vid födoämnesallergi är det vanligt med klåda i munnen, magbesvär som kräkningar och diarré. Födoämnesallergi kan även ge nässelutslag och försämra eksem. I vissa fall kan luftvägarna påverkas. Barnet kan även få en allergisk chock.
Det är framför allt spädbarn som blir allergiska mot komjölksprotein. Det upptäcks ofta när barnet ska börja äta välling istället för bröstmjölk. Det är vanligt att allergin växer bort. Vid tre till fyra års ålder kan mjölk ofta ingå i kosten igen.
Vanliga tecken på komjölksproteinallergi är kräkningar, diarré, kolik, eksem/hudutslag och att barnet inte går upp i vikt. Ibland kan barnet få andningsbesvär.
Det finns barn som blir allergiska mot insekter och då oftast mot bi- och getingsstick.
Den vanligaste allergiska reaktionen är att området kring sticket blir svullet och rött. Vid svår allergi kan reaktionen bli mycket allvarlig och ge allergisk chock, det vill säga andnöd, heshet, förvirring, blodtrycksfall och medvetslöshet.
Glutenintolerans, celiaki, är en tarmsjukdom som gör att tarmen skadas av gluten. Gluten är ett protein som finns i vete, korn och råg. Glutenintolerans visar sig oftast vid övergången från bröstmjölk till välling. Intoleransen växer inte bort med tiden.
Tecken på glutenintolerans kan vara magbesvär som diarré eller förstoppning, samt att barnet växer dåligt.
Laktosintolerans är inte en allergi, utan en överkänslighet mot laktos. Laktos är ett mjölksocker som bara förekommer i mjölkprodukter. Barn som är laktosintoleranta kan inte bryta ned laktos i tarmen. När laktosen inte bryts ner börjar den istället att jäsa av bakterier i tjocktarmen.
Vid laktosintolerans får barnet problem med magen. Det kan vara gaser, diarré, uppkördhet, buller, körningar eller koliksmärtor.
Kontaktallergi kan orsakas av mer än 3 700 ämnen. Den har en annan orsak än till exempel pollenallergi. Kontaktallergin uppträder när huden under en längre tid kommer i direktkontakt med ett allergiframkallande ämne.
Allergin ger eksem i form av små och kliande blåsor, främst på det ställe i huden som utsatts för kontakt med det allergiframkallande ämnet.
Nickel är den vanligaste orsaken till kontaktallergi. Andra ämnen som kan ge hudbesvär är konserveringsmedel och parfym. Kontaktallergi börjar ofta redan hos barn och ungdomar och kvarstår hela livet.
Om och hur allergi kan förebyggas diskuteras grundligt bland allergispecialister. Följande råd kan ges ur ett allmänt hälsoperspektiv:
Om du vet att ditt barn är allergiskt finns det mycket du kan göra i hemmet för att undvika att ditt barn får allergiska besvär.
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100.
De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.
Kontakta din vårdcentral om ditt barn har:
Om ditt barn är tre år eller yngre ska du i första hand kontakta en barnläkare.
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård och omsorg. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Vårdguidens e-tjänst Mina vårdkontakter.
Det är viktigt att tidigt utreda om barnet är allergiskt mot något ämne. Detta för att undvika att barnet utsätts för de ämnen eller miljöer som utlöser allergin, och för att kunna sätta in rätt behandling.
För att ta reda på om barnet har allergi används både blodtester och hudtester, så kallade pricktester. Vid pricktest utsätts huden för flera allergiframkallande ämnen under en kort stund för att se om det blir någon allergisk reaktion. Ämnet man vill undersöka droppas på huden, oftast på underarmen. Därefter "prickar" man lätt i huden där ämnet droppades. Pricktest kan man göra både mot födoämnen och mot allergiframkallande ämnen i luften, till exempel pollen och ämnen från pälsdjur.
Om läkaren misstänker astma undersöker han eller hon ofta lungorna. Barn som är mellan tre och sex år kan mäta lungornas funktion med en så kallad PEF-mätare. Äldre barn gör ett riktigt test av lungfunktionen, en så kallad spirometri. I båda fallen mäter man hur snabbt barnet kan blåsa ut luften i lungorna.
Grunden i behandlingen är att barnet i fortsättningen inte utsätts för det ämne eller den miljö, som ger en allergisk reaktion. Kontakt med dietist är viktigt vid födoämnesallergi. Ibland räcker det inte att försöka undvika ämnet i fråga, utan barnet måste få läkemedel. Det finns både receptbelagda och receptfria läkemedel mot olika typer av allergi.